Det har varit kyrkomöte i Uppsala och jag har gjort en reflektion.
Min reflektion är att statskyrkan är tillbaka med större kraft än tidigare. Jag undrar om det inte är så att (S) skakas i sina grundvalar av att (SD) är större? I ett sådant läge splittras (C). Tänk om det skulle kunna ske att (S) förlorade greppet om Svenska kyrkan? Det har jag inte trott, men ett hopp tändes hos mig dessa dagar därför att de politiska krafterna var så påtagliga.
Det började lite smått redan första dagen när frågan om Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) skulle diskuteras. Då framgick det att Kyrkans hus ville skära ner i budgeten för SKUTs räkning. "Alla måste se över sina kostnader", sades det. Så långt inte konstigt. Men sedan stod det klart att detta pågått en längre tid och plötsligt verkar det som att Kyrkans hus vill mer eller mindre avveckla SKUT. Men det sades aldrig rätt ut. Allteftersom debatten pågick blev det allt tydligare att nedskärningarna närmast var politiska. De som stod emot var representanterna från SKUT. De gjorde ett verkligt bra jobb. Frimodig kyrka (FK) med Leif Nordlander i spetsen likaså. Efter ett tag utkristalliseras ett mönster med (S) på ena sidan och (SD) på andra sidan. Till detta kommer att Centerns representant från Växjö stift meddelar att han har bytt sida och nu inte vill dra ner SKUT utan istället vill höja SKUTs anslag. Dagen efter beslutas att SKUT ska få höjt bidrag!!! Siffrorna blev 116 för och 114 mot. Alla i (S) var emot. (S) förlorade med andra ord en omröstning.
Dagen efteråt kom frågan om Alpha upp. Låt oss bortse från det teologiska innehållet eller från pedagogiken. I utskottets betänkande ges ett, säger ett, argument för att avslå motionen om stöd till Alpha. Det enda skälet är att utskottet är för "allas lika värde". Utskottet menade att det fanns en rad i någon av Alphas böcker där det stod att äktenskapet är för man och kvinna. Alpha står med andra ord inte för allas lika värde. Detta är ju helt sanslöst och om möjligt än värre; med ett sådant argument kan man få med sig en majoritet av kyrkomötet. Återigen stod FK för en fin insats. Bert Löndahl menade att "allas lika värde" står på två pelare. För det första därför att alla är skapade till Guds avbild och för det andra därför att alla är syndare försonade i Kristus.
Förmodligen fanns här Centerpartister som inte ville eller vågade stå upp och då har (S) majoritet. Det blev en lång debatt. Jag tror över 40 inlägg. Debatten innehöll mer personliga vittnesbörd än argument i sak. De som ville hindra Alpha menade att det finns många andra pedagogiska sätt att undervisa. Min reflektion blev; Varför hör vi aldrig några vittnesbörd om dessa? Vilka är de? Och var finns de? Är det alls ett argument mot en motion som denna? När det sedan skulle röstas var nästan alla för alla lika värde. Inte många ville vara emot. Men det var tydligt att (S), (C) och kanske (SD) var emot.
(S) stod senare genom Anna Karin Hammar för ett riktigt övertramp. Hammar hade redan första dagen insinuerat att (SD) är nazister, men klarat sig undan genom att vara otydlig. Andra dagen klarade hon inte det. Hammar menade att (SD) hotar Sverige. Och när Julia Kronlid (SD) frågade vad Hammar menade anklagade Hammar (SD) för att utgöra ett hot för folket och att folket låtit sig luras. Det gick sedan över i rent personangrepp så att ordföranden inte bara avbröt de bägge och visade ner dem i bänken utan dagen efteråt fick utfärda en skarp reprimand.
Nåja, min reflektion är inte av teologisk art utan politisk. Frågorna i kyrkomötet, också de teologiska, styrs av politiska argument och skäl. Alltså mer politik än tidigare.
Men detta enkla faktum att (SD) håller på att bli större än (S) öppnar för nya möjligheter. Om eller när så sker och om eller när en splittrad politiska opinion samlar sig och bildar allians - då kan det ske stora och snabba förändringar ....
Min reflektion är att statskyrkan är tillbaka med större kraft än tidigare. Jag undrar om det inte är så att (S) skakas i sina grundvalar av att (SD) är större? I ett sådant läge splittras (C). Tänk om det skulle kunna ske att (S) förlorade greppet om Svenska kyrkan? Det har jag inte trott, men ett hopp tändes hos mig dessa dagar därför att de politiska krafterna var så påtagliga.
Det började lite smått redan första dagen när frågan om Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) skulle diskuteras. Då framgick det att Kyrkans hus ville skära ner i budgeten för SKUTs räkning. "Alla måste se över sina kostnader", sades det. Så långt inte konstigt. Men sedan stod det klart att detta pågått en längre tid och plötsligt verkar det som att Kyrkans hus vill mer eller mindre avveckla SKUT. Men det sades aldrig rätt ut. Allteftersom debatten pågick blev det allt tydligare att nedskärningarna närmast var politiska. De som stod emot var representanterna från SKUT. De gjorde ett verkligt bra jobb. Frimodig kyrka (FK) med Leif Nordlander i spetsen likaså. Efter ett tag utkristalliseras ett mönster med (S) på ena sidan och (SD) på andra sidan. Till detta kommer att Centerns representant från Växjö stift meddelar att han har bytt sida och nu inte vill dra ner SKUT utan istället vill höja SKUTs anslag. Dagen efter beslutas att SKUT ska få höjt bidrag!!! Siffrorna blev 116 för och 114 mot. Alla i (S) var emot. (S) förlorade med andra ord en omröstning.
Dagen efteråt kom frågan om Alpha upp. Låt oss bortse från det teologiska innehållet eller från pedagogiken. I utskottets betänkande ges ett, säger ett, argument för att avslå motionen om stöd till Alpha. Det enda skälet är att utskottet är för "allas lika värde". Utskottet menade att det fanns en rad i någon av Alphas böcker där det stod att äktenskapet är för man och kvinna. Alpha står med andra ord inte för allas lika värde. Detta är ju helt sanslöst och om möjligt än värre; med ett sådant argument kan man få med sig en majoritet av kyrkomötet. Återigen stod FK för en fin insats. Bert Löndahl menade att "allas lika värde" står på två pelare. För det första därför att alla är skapade till Guds avbild och för det andra därför att alla är syndare försonade i Kristus.
Förmodligen fanns här Centerpartister som inte ville eller vågade stå upp och då har (S) majoritet. Det blev en lång debatt. Jag tror över 40 inlägg. Debatten innehöll mer personliga vittnesbörd än argument i sak. De som ville hindra Alpha menade att det finns många andra pedagogiska sätt att undervisa. Min reflektion blev; Varför hör vi aldrig några vittnesbörd om dessa? Vilka är de? Och var finns de? Är det alls ett argument mot en motion som denna? När det sedan skulle röstas var nästan alla för alla lika värde. Inte många ville vara emot. Men det var tydligt att (S), (C) och kanske (SD) var emot.
(S) stod senare genom Anna Karin Hammar för ett riktigt övertramp. Hammar hade redan första dagen insinuerat att (SD) är nazister, men klarat sig undan genom att vara otydlig. Andra dagen klarade hon inte det. Hammar menade att (SD) hotar Sverige. Och när Julia Kronlid (SD) frågade vad Hammar menade anklagade Hammar (SD) för att utgöra ett hot för folket och att folket låtit sig luras. Det gick sedan över i rent personangrepp så att ordföranden inte bara avbröt de bägge och visade ner dem i bänken utan dagen efteråt fick utfärda en skarp reprimand.
Nåja, min reflektion är inte av teologisk art utan politisk. Frågorna i kyrkomötet, också de teologiska, styrs av politiska argument och skäl. Alltså mer politik än tidigare.
Men detta enkla faktum att (SD) håller på att bli större än (S) öppnar för nya möjligheter. Om eller när så sker och om eller när en splittrad politiska opinion samlar sig och bildar allians - då kan det ske stora och snabba förändringar ....