Det tar emot att skriva denna blogg. Jag hade verkligen inte tänkt diskutera jämlikhet mellan man och kvinna eftersom den är självklar för mig som kristen. Då syftar jag på lika värde inför Gud. Här är icke jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna - alla är vi ett i Kristus. Det är väl inte svårt att först?
Hur det sedan är i verkligheten, i spänningen mellan ideal och verklighet, är en annan sak även om det fortfarande är så för mig att Joseph Baffo, som jag för övrigt har konfirmerat, är lika mycket värd som Zlatan Ibrahimovic, en tiggande romer är lika mycket värd som prins Carl Philip och självklart är man och kvinna lika mycket värda i en kristen människas förståelse av livet i denna värld. Men så är det inte hos alla. Det finns människor som anser att Zlatan är mer värdefull än Baffo. Det beror förmidligen på att de använder en annan måttstock. Tiggande romer kan till och med föraktas och kvinnor få sämre betalt än män trots att de utfört samma arbete. Som hemmavarande fruar får de alls ingen lön. Livet kan vara orättvist.
När jämlikheten diskuteras ur ett mänskligt perspektiv är det nog riktigast att kämpa för den med utgångspunkten att vi är ojämlika från födseln, se Victors blogg, och att det gäller att stå på den svagares sida. Men när det gäller jämlikheten i Kristus tycker jag vi ska ha ett annat perspektiv, det eskatologiska. Eller ska jag säga det i Kristus förverkligade idealet!?
Under några dagar verkar diskussionen om man och kvinna ha blossat upp igen, i tidningen Dagen, genom ett uttalande av påven Franciskus och genom brudöverlämningen i Slottskyrkan. Först blev jag trött, men sedan inser jag att saken tydligen inte är avgjord eftersom den diskuteras. Då fick jag åter mod. Frågan är principiellt mycket viktig även om den kan tyckas självklar ur mitt perspektiv.
Jag tycker diskussionen i tidningen Dagen är bedrövlig. Nu argumenterade två pingstpastorer med argumentet att ojämlikheten, läs olikheten (?), har att göra med syndafallet. I Kristus spelar det ingen roll om du är man eller kvinna. Där ser du, PJ, vad en liten felöversättning kan åstadkomma. Nu är det inte bara felöversättningen som spelar roll. Den utgår från en egalitetiskt tänkande och med ett sådant tänkande blir Bibeln obegriplig och ämbetsfrågan en icke-fråga. Det är detta som är riktigt alarmerande. Inte att människor i denna världen i sin godhet resonerar så, men att kristna företrädare gör det.
Det är i och för sig nyttigt att diskussionen lever, åtminstone för dem som vill läsa och hålla sig till sin Bibel. Men något beklämmande är det. Det tycket nog påven Franciskus också när han skulle ha frågat journalisten: "Anser du att det är ett kraftfullt beslut att utnämna en kvinna till chef för en kyrklig myndighet?" Motfrågan visar tydligt att här möts olika världsbilder.
Kristen tro skiljer man och kvinna åt. De är förvisso, i Kristus, lika mycket värda, men de är också olika. De kompletterar varandra, blir beroende av varandra, enligt Guds vilja.
Hur det sedan är i verkligheten, i spänningen mellan ideal och verklighet, är en annan sak även om det fortfarande är så för mig att Joseph Baffo, som jag för övrigt har konfirmerat, är lika mycket värd som Zlatan Ibrahimovic, en tiggande romer är lika mycket värd som prins Carl Philip och självklart är man och kvinna lika mycket värda i en kristen människas förståelse av livet i denna värld. Men så är det inte hos alla. Det finns människor som anser att Zlatan är mer värdefull än Baffo. Det beror förmidligen på att de använder en annan måttstock. Tiggande romer kan till och med föraktas och kvinnor få sämre betalt än män trots att de utfört samma arbete. Som hemmavarande fruar får de alls ingen lön. Livet kan vara orättvist.
När jämlikheten diskuteras ur ett mänskligt perspektiv är det nog riktigast att kämpa för den med utgångspunkten att vi är ojämlika från födseln, se Victors blogg, och att det gäller att stå på den svagares sida. Men när det gäller jämlikheten i Kristus tycker jag vi ska ha ett annat perspektiv, det eskatologiska. Eller ska jag säga det i Kristus förverkligade idealet!?
Under några dagar verkar diskussionen om man och kvinna ha blossat upp igen, i tidningen Dagen, genom ett uttalande av påven Franciskus och genom brudöverlämningen i Slottskyrkan. Först blev jag trött, men sedan inser jag att saken tydligen inte är avgjord eftersom den diskuteras. Då fick jag åter mod. Frågan är principiellt mycket viktig även om den kan tyckas självklar ur mitt perspektiv.
Jag tycker diskussionen i tidningen Dagen är bedrövlig. Nu argumenterade två pingstpastorer med argumentet att ojämlikheten, läs olikheten (?), har att göra med syndafallet. I Kristus spelar det ingen roll om du är man eller kvinna. Där ser du, PJ, vad en liten felöversättning kan åstadkomma. Nu är det inte bara felöversättningen som spelar roll. Den utgår från en egalitetiskt tänkande och med ett sådant tänkande blir Bibeln obegriplig och ämbetsfrågan en icke-fråga. Det är detta som är riktigt alarmerande. Inte att människor i denna världen i sin godhet resonerar så, men att kristna företrädare gör det.
Det är i och för sig nyttigt att diskussionen lever, åtminstone för dem som vill läsa och hålla sig till sin Bibel. Men något beklämmande är det. Det tycket nog påven Franciskus också när han skulle ha frågat journalisten: "Anser du att det är ett kraftfullt beslut att utnämna en kvinna till chef för en kyrklig myndighet?" Motfrågan visar tydligt att här möts olika världsbilder.
Kristen tro skiljer man och kvinna åt. De är förvisso, i Kristus, lika mycket värda, men de är också olika. De kompletterar varandra, blir beroende av varandra, enligt Guds vilja.