Det är lördag kväll. En vecka har gått till ända och helgen har kommit.
De senaste dygnen har jag tillbringat i Romarbrevet 7 (Rom 7). Det är ett svårtolkat kapitel och det har tagit sin tid att läsa in sig på de olika tolkningsmodellerna. Tyvärr måste jag tro att den jag har vuxit upp med inte längre håller. Grundproblemet tycks vara att vi läser kapitlet utifrån vår egen horisont. Det var samma problem när jag studerade Galaterbrevet. Någonstans i bakhuvudet finns det faktum att Paulus var lutheran, kämpade samma kamp mot sin ångest som den unge Luther, hade svårt med Jakobsbrevet och höll sig till tron allena. Men så var det förstås inte.
Huvudfrågan tycks i förstone vara; vem är "jag" i Rom 7? Det finns åtminstone fem tolkningsmodeller.
Den första, som jag trodde, menar att "jag"är Paulus själv. Att han berättar om hur han var utan lag men så kom budordet och synden fick liv. När han sedan blev kristen fortsatte kampen inom honom och "jag" blir den kristnes kamp. "Jag" känner igen mig i otillräckligheten, lever under lagen och känner av ångesten. En kommentator menar till och med att detta är ett sant tecken på den Helige Andes verksamhet.
Den andra modellen hävdar att Paulus knyter an till den unge judepojkens psykologiska utveckling när denne får lära sig lagen för att sedan vid hans bar mitzva helt och fullt stå under lagen.
Den tredje modellen gör gällande att "jag" står för människan i allmänhet, för Adam. Paulus har i kap 5 talat om livet i Adam och nu beskriver Paulus fortsättningen av det livet.
Den fjärde modellen menar att "jag"är den kristne. Paulus talar inte som i den första modellen främst om sig utan försöker idka själavård, vara förstående inför det faktum att det inte är så lätt att vara kristen
Den femte tolkningsmodellen, som jag tror jag ansluter mig till även om det innebär ett brott mot vad jag tidigare trott, säger att kap 7 egentligen inte alls handlar om "jag" utan om lagen! När lagen lyser på en människa vaknar synden till liv. Lagen blir outhärdlig på grund av synden som bor i den köttsliga naturen. Paulus skriver att den kristne inte står under lagen, är död för lagen och därför löst från lagen. Detta är så viktigt därför att lagen har samma förödande på en kristen, om en sådan lyssnar till eller håller sig till lagen. Paulus varnar oss för lagen. Istället ska vi leva i Kristus som har dött bort från lagen. I honom är också vi döda för lagen och lever för Gud.
Detta blev en kort, kanske alltför kort, sammanfattning, men oj vilken skillnad det blir om vi läser kap 7 utifrån vad Paulus menar i stället för utifrån vår lutherska tradition. Självklart finns mycket mer att säga men inte här och nu.
I morgon koncelebrerar och predikar jag i Värnamo kyrka. Min nye kollega Erling Resare är huvudcelebrant. Jag ser mycket fram emot detta.
De senaste dygnen har jag tillbringat i Romarbrevet 7 (Rom 7). Det är ett svårtolkat kapitel och det har tagit sin tid att läsa in sig på de olika tolkningsmodellerna. Tyvärr måste jag tro att den jag har vuxit upp med inte längre håller. Grundproblemet tycks vara att vi läser kapitlet utifrån vår egen horisont. Det var samma problem när jag studerade Galaterbrevet. Någonstans i bakhuvudet finns det faktum att Paulus var lutheran, kämpade samma kamp mot sin ångest som den unge Luther, hade svårt med Jakobsbrevet och höll sig till tron allena. Men så var det förstås inte.
Huvudfrågan tycks i förstone vara; vem är "jag" i Rom 7? Det finns åtminstone fem tolkningsmodeller.
Den första, som jag trodde, menar att "jag"är Paulus själv. Att han berättar om hur han var utan lag men så kom budordet och synden fick liv. När han sedan blev kristen fortsatte kampen inom honom och "jag" blir den kristnes kamp. "Jag" känner igen mig i otillräckligheten, lever under lagen och känner av ångesten. En kommentator menar till och med att detta är ett sant tecken på den Helige Andes verksamhet.
Den andra modellen hävdar att Paulus knyter an till den unge judepojkens psykologiska utveckling när denne får lära sig lagen för att sedan vid hans bar mitzva helt och fullt stå under lagen.
Den tredje modellen gör gällande att "jag" står för människan i allmänhet, för Adam. Paulus har i kap 5 talat om livet i Adam och nu beskriver Paulus fortsättningen av det livet.
Den fjärde modellen menar att "jag"är den kristne. Paulus talar inte som i den första modellen främst om sig utan försöker idka själavård, vara förstående inför det faktum att det inte är så lätt att vara kristen
Den femte tolkningsmodellen, som jag tror jag ansluter mig till även om det innebär ett brott mot vad jag tidigare trott, säger att kap 7 egentligen inte alls handlar om "jag" utan om lagen! När lagen lyser på en människa vaknar synden till liv. Lagen blir outhärdlig på grund av synden som bor i den köttsliga naturen. Paulus skriver att den kristne inte står under lagen, är död för lagen och därför löst från lagen. Detta är så viktigt därför att lagen har samma förödande på en kristen, om en sådan lyssnar till eller håller sig till lagen. Paulus varnar oss för lagen. Istället ska vi leva i Kristus som har dött bort från lagen. I honom är också vi döda för lagen och lever för Gud.
Detta blev en kort, kanske alltför kort, sammanfattning, men oj vilken skillnad det blir om vi läser kap 7 utifrån vad Paulus menar i stället för utifrån vår lutherska tradition. Självklart finns mycket mer att säga men inte här och nu.
I morgon koncelebrerar och predikar jag i Värnamo kyrka. Min nye kollega Erling Resare är huvudcelebrant. Jag ser mycket fram emot detta.