Göta kanal är ingen TV-station. Det finns visserligen en film med namnet Göta kanal, en dråplig sådan, en film som går att se mer än en gång. Men framförallt är det en kanal värd att uppleva. Det kan Kari och jag intyga efter att ha tillbringat en hel, varm, solig och underbar dag på passagerarbåten Ceres.
Vi anlände Borensberg redan på fredagen och tog in på Gästgiveriet.
![]()
På lördagsmorgonen promenerade vi till båten och tillsammans med övriga, kanhända 150 personer, reste vi österut mot Bergs slussr. Den turen tar 3, 5 timmar och med det väder vi hade var det riktigt njutbart. Att färdas genom det lummiga landskapet var verkligen njutbart.
![]()
Kanalen började grävas för hand år 1810. Tanken var att förbinda östkusten med västkusten. Från Söderköping till Göteborg. Nu behövde man inte gräva riktigt hela vägen eftersom kanalen först, vid Motala, mynnar ut i Vättern och sedan på andra sidan går från Karlsborg vidare till Vänern. Och från Vänern når du västkusten. Tanken var till en början att svenska fartyg skulle slippa färdas genom Öresund med dess skatter och faror. Men också om jag förstod det rätt att komma undan ryssen. Därför byggdes kanalen så smal att inga ryska krigsfartyg kunde färdas i den. Vidare kunde den naturligtvis användas civilt för att transportera gods. Kanalbygget var färdig 1832 och då hade 58 000 man grävt med hacka och spade i 22 år! Men tydligen klagades det inte eftersom det var bra betalt, men det kostade staten en rejäl slant, uppemot 15 miljarder i dagens penningvärde.
![]()
Det hör till historiens ironi att när kanalen var färdig dröjde det inte länge förrän det byggdes järnvägar som strax tog över 80 % av transporten.
Kanalen är onekligen ett fenomen värd ett besök. Vi reste Borensberg Bergs slussar tur och retur. Det serverades god mat och vi kunde avnjuta inte bara de lummiga träden, ek, oxel och ask, utan också cyklister som tog sig fram parallellt med kanalen. Det går lite fortare att cykla än att åka båt.
Ja, det var en skön och avkopplande dag.
Vi anlände Borensberg redan på fredagen och tog in på Gästgiveriet.
På lördagsmorgonen promenerade vi till båten och tillsammans med övriga, kanhända 150 personer, reste vi österut mot Bergs slussr. Den turen tar 3, 5 timmar och med det väder vi hade var det riktigt njutbart. Att färdas genom det lummiga landskapet var verkligen njutbart.
Kanalen började grävas för hand år 1810. Tanken var att förbinda östkusten med västkusten. Från Söderköping till Göteborg. Nu behövde man inte gräva riktigt hela vägen eftersom kanalen först, vid Motala, mynnar ut i Vättern och sedan på andra sidan går från Karlsborg vidare till Vänern. Och från Vänern når du västkusten. Tanken var till en början att svenska fartyg skulle slippa färdas genom Öresund med dess skatter och faror. Men också om jag förstod det rätt att komma undan ryssen. Därför byggdes kanalen så smal att inga ryska krigsfartyg kunde färdas i den. Vidare kunde den naturligtvis användas civilt för att transportera gods. Kanalbygget var färdig 1832 och då hade 58 000 man grävt med hacka och spade i 22 år! Men tydligen klagades det inte eftersom det var bra betalt, men det kostade staten en rejäl slant, uppemot 15 miljarder i dagens penningvärde.
Det hör till historiens ironi att när kanalen var färdig dröjde det inte länge förrän det byggdes järnvägar som strax tog över 80 % av transporten.
Kanalen är onekligen ett fenomen värd ett besök. Vi reste Borensberg Bergs slussar tur och retur. Det serverades god mat och vi kunde avnjuta inte bara de lummiga träden, ek, oxel och ask, utan också cyklister som tog sig fram parallellt med kanalen. Det går lite fortare att cykla än att åka båt.
Ja, det var en skön och avkopplande dag.