Brevet från Domkapitlet var en glad överraskning. Inte att jag blev frikänd. Det hade jag förväntat mig. Det som överraskade mig var att beslutet togs redan i juni sammanträdet och inte först i augusti som jag var inställd på. Man tackar.
Det gick åt sex A 4-sidor, förutom själva förundersökningen förstås, för att allt skulle bli rätt och riktigt. Första sidan är ett utdrag från sammanträdets protokoll. I det hänvisas till bilaga 7. På nästa sida står så beslutet som jag återger i sin helhet.
Domkapitlet beslutar med stöd av 31 kap. 12 § kyrkoordningen att avskriva ärendet från vidare handläggning.
Sedan kommer texten som innehåller bakgrund och en redogörelse för ärendet. På tredje sidan återges 31 kap § 12 där det talas om olika grader av bestraffningar. Den kommenteras med hur viktigt det är att prästen ska agera med trohet och klokhet och att prästen ska ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så Guds kärlek blir synlig i världen. Sedan, på sidan 4, berättas att jag är prästvigd och att jag lovat att efterleva kyrkans lag och ordning och så vidare. Men här finns också en kortare utläggning som säger att svensk lag tillförsäkrar varje svensk medborgare rätt att i tryckta skrifter och tekniska upptagningar offentlig få uttrycka sina åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst, allt för att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt skapande. Jo, jo. Längst ner på sidan kommer så Domkapitlets bedömning. Jag citerar:
Han uttrycker sina åsikter med starka ord och med jämförelser som kan uppfattas på olika sätt beroende på vem det är som läser. Även med beaktande av Håkan Sunnlidens rätt att yttra sig i text så bedömer domkapitlet att vissa avsnitt i bloggtexten är olämpliga ur ett pastoralt perspektiv. Det bör ha varit uppenbart för Sunnliden att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Vid en proportionalitetbedömning och med hänsyn tagen till ovannämnda bestämmelser och praxis finner Domkapitlet att formuleringen i bloggtexten, Re-formatio från den 7 mars 2017, inte kan bedömas vara av sådan allvarlig art, att Håkan Sunnliden därigenom ska anses ha brutit mot 31 kap §12 kyrkoordningen, Domkapitlet beslutar därför inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Sedan är det högtidligt underskrivet av biskopen och stiftsjuristen. Och så kommer en sida där det står hur jag ska göra för att överklaga. Men det kan väl inte vara meningsfullt för mig att överklaga. Jag får vara nöjd.
Men det finns en hel del att kommentera i domkapitlets bedömning. Det är fritt fram för er kommentatorer. Själ är det nog bäst att lägga detta bakom mig. Det kommer säkert nya prövningar framöver så jag får spara på krutet. Jag går och lägger mig och sover gott med domkapitlets beslut.
Det gick åt sex A 4-sidor, förutom själva förundersökningen förstås, för att allt skulle bli rätt och riktigt. Första sidan är ett utdrag från sammanträdets protokoll. I det hänvisas till bilaga 7. På nästa sida står så beslutet som jag återger i sin helhet.
Domkapitlet beslutar med stöd av 31 kap. 12 § kyrkoordningen att avskriva ärendet från vidare handläggning.
Sedan kommer texten som innehåller bakgrund och en redogörelse för ärendet. På tredje sidan återges 31 kap § 12 där det talas om olika grader av bestraffningar. Den kommenteras med hur viktigt det är att prästen ska agera med trohet och klokhet och att prästen ska ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så Guds kärlek blir synlig i världen. Sedan, på sidan 4, berättas att jag är prästvigd och att jag lovat att efterleva kyrkans lag och ordning och så vidare. Men här finns också en kortare utläggning som säger att svensk lag tillförsäkrar varje svensk medborgare rätt att i tryckta skrifter och tekniska upptagningar offentlig få uttrycka sina åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst, allt för att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt skapande. Jo, jo. Längst ner på sidan kommer så Domkapitlets bedömning. Jag citerar:
Han uttrycker sina åsikter med starka ord och med jämförelser som kan uppfattas på olika sätt beroende på vem det är som läser. Även med beaktande av Håkan Sunnlidens rätt att yttra sig i text så bedömer domkapitlet att vissa avsnitt i bloggtexten är olämpliga ur ett pastoralt perspektiv. Det bör ha varit uppenbart för Sunnliden att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Vid en proportionalitetbedömning och med hänsyn tagen till ovannämnda bestämmelser och praxis finner Domkapitlet att formuleringen i bloggtexten, Re-formatio från den 7 mars 2017, inte kan bedömas vara av sådan allvarlig art, att Håkan Sunnliden därigenom ska anses ha brutit mot 31 kap §12 kyrkoordningen, Domkapitlet beslutar därför inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Sedan är det högtidligt underskrivet av biskopen och stiftsjuristen. Och så kommer en sida där det står hur jag ska göra för att överklaga. Men det kan väl inte vara meningsfullt för mig att överklaga. Jag får vara nöjd.
Men det finns en hel del att kommentera i domkapitlets bedömning. Det är fritt fram för er kommentatorer. Själ är det nog bäst att lägga detta bakom mig. Det kommer säkert nya prövningar framöver så jag får spara på krutet. Jag går och lägger mig och sover gott med domkapitlets beslut.