De bloggar jag skriver om ämbetet kommer nog att kunna delas in i två huvuddelar. Den första är en önskan att skriva om det ur ett bibliskt perspektiv. Men från ett sådant studium kan man dra lite olika slutsatser. Den första att "allt är fullbordat" och sedan är vi färdiga med det. Jag tycker emellertid inte att det håller. Tyvärr för alla er som tänker så. Den andra slutsatsen är mer biblisk eftersom den tar fast på att det fanns äldste både i det gamla Israel och i Nya testamentet. Det är till och med så att just denna judiska institution som det handlar om är förhärskande i NT. MEN det går att dra en tredje slutsats och det är min andra huvuddel. Det finns tillräckligt mycket hos Jesus och Paulus för att man ska kunna se en utveckling, men då behöver man gå utöver NT. Här nedan skriver jag om apostlarna vilka onekligen hade en annan position och uppgift än lärjungarna. Här finns ett särskilt och ett allmänt prästadöme från början. Visste Jesus vad han gjorde? Jag tror det.
Nu får det bli två bloggar bibelforskning. Den nedan handlar om apostlarna och nästa om lärjungarna, det vill säga det särskilda och det allmänna. Förs därefter ska jag ta mig an det de flesta tänker på när de använder ordet ämbete. Men en sak i taget.
Jesus väljer noggrant ut blivande apostlar, det vill säga sina efterträdare, Luk 6:13f. Han väljer tolv män som ska garantera fortsättningen genom att tjäna som Kristus, Luk 22:24-30. De ska förkunna som Jesus, Mark 1:15, fortsätta bota de sjuka och verka för människors bästa, Matt 10:5-10. En sammanställning kan se ut som så:
a) apostlarna är noggrant utvalda, Luk 6:13f
b) apostlarna ska tjäna som Kristus, Luk 22:24-30
c) apostlarna ska lida med Jesus, Matt 10:17-20
d) apostlarna tar emot den helige Ande, Joh 20:22
e) apostlarna förmedlar syndernas förlåtelse, Joh 20:23
f) apostlarna sänds ut, Joh 17:18, 20:21
När Kristus fullbordat allt behövs inga präster i gammaltestamentlig mening, men i nytestamentlig mening. Det finns ett antal Jesus-ord, se ovan, som riktar sig direkt till apostlarna. Frågan är om dessa ord utgör embryon till de ämbeten som skulle komma eller om sådana tolkningar är efterrationaliseringar. Det ovan sagda är inte utan vidare detsamma som ett särskilt prästadöme som jag ska återkomma till. De tolv apostlarna intar ändå en särställning i den framväxande kyrkan genom att de kommer att ingå i själva grundläggningen, Ef 2:20. Nog tycker jag man kan tala om ett särskilt prästadöme. Men innan jag återkommer till frågan om ett ämbete ska vi studera det allmänna prästadömet.